Hypnotisören av Lars Kepler

Snacka om överreklamerad bok! De 160 första sidorna gick åt till funderingar om jag över huvud taget skulle fortsätta läsa boken. Anledningen till att jag läste vidare var trots allt ett litet sug av efter att veta vem den skyldiga är. I vissa partier efter halva boken så kunde jag till och med känna att jag ändå inte kunde lägga ifrån mig boken hur som helst. Lite motvilligt måste jag erkänna att berättelsen sög tag i mig mot slutet och de sista 70 sidorna var jag tvungen att läsa i ett svep. Fast att det ska ta 500 sidor att vara helt fast i en bok kan väl knappast vara ett bra betyg. Läser man andra bloggar, kommentarer och betyg om denna bok verkar det gå åt två håll, fantastisk eller värdelös.

Boken beskrivs såhär:

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Lars Kepler är pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Att det är två författare till berättelsen är lätt att förstå när man läser boken. Hade man inte vetat det så hade det varit lätt att tro att författaren icke var i sina sinnens fulla bruk. Det spretar åt olika håll med tid, rum och stil. Det är naturligtvis ett gammalt beprövat knep att hålla kvar läsaren genom att växla mellan tid och rum. I denna bok blir det dock lite absurt -  De första dryga 300 sidorna utspelar sig i nutid, sedan 100 sidor som utspelar sig för tio år sedan. Slutligen sys det ihop och avslutas i nutid. Det är nästan så man har glömt vad som har hänt tidigare när tidsväxlingarna inte är snabbare. Inte bara detta. Det gäller också att verkligen läsa kapiteldateringen. Det är inte ovanligt att kapitlet efteråt utspelar sig innan det förra, om än på annan plats eller med andra människor.

Historien är också märklig. De brutala händelserna som utspelar sig i början hamnar snart i periferin och något annat tar överhand i berättelsen. Det finns alltför många sidoskott som hade kunnat tas bort i boken utan att den hade blivit sämre för det, snarare tvärtom. Huruvida hypnosdelarna är korrekta och relevanta kan jag inte uttala mig om även om jag normalt sett är skeptiskt till hokuspokus. Men riktigt löjligt är det att det mer eller mindre verkar vara en enda polis som tar hand om fallen medan det mesta löses av en läkare. Att sedan läkarens fru och hennes far (som visserligen är pensionerad polis) springer runt på brottsplatser, tar sig in i skumma källare, överfaller potentiella brottslingar och ”förhör” folk – ja, vad säger man..?

Vad som också retar mig är den stora detaljrikedomen kontra -fattigdomen. En halv sida kan gå åt att beskriva hur en person går från kontoret, ut genom huset, sätter sig i bilen och startar den – medan det ibland är hopp i berättelsen och man undrar nästan vad som hände. Man får i stort sett inte veta någonting om polisen i berättelsen medan man får veta hur mycket som helst om läkaren och hans familj. Fast man får inte veta varför läkaren jämt och ständigt, genom hela boken och i flera år knaprar tabletter för att hålla sig okej.

Så, om Alexandra och Alexander ska låtsas vara en författare kanske de borde prata mer med varandra. Ju fler kockar desto sämre soppa…

 

Om du av någon anledning ändå vill köpa den här boken så går det bra till exempel på Adlibris; inbunden, pocket, (äldre pocket), storpocket, kartonnage, CD-bok, e-bok, MP3

eller på Bokus; inbunden, pocket, (äldre pocket), storpocket, kartonnage, CD-bok, e-bok, MP3